Så var man hemma igen då. Tidsomställningen är lite jobbig faktiskt. Kom hem vid 23 igår, då var det julklappsutdelning och småprat ett bra tag. Kom i säng vid halv 4 kanske, pratade med Tim på skype tills jag blev trött =) Planen var att kliva upp vid 10 idag men det gick ju sådär ;P Drygt fem timmar senare orkade jag upp.
Usch hela vägen hem var jag orolig över Tim som var med om en bilolycka på väg hem från flygplatsen. Det hade blivit väldigt halt och bilarna framför bromsade för en olycka tror jag vilket Tim då också gjorde men inte bilen bakom honom :( Men både Tim och den andra föraren klarade sig. Vill inte ens tänka på vad som hade kunnat hända.
Resan hem gick bra. Träffade en väldigt pratglad kvinna på flyget över till Paris. Hon var lite läskig och påstod att hennes obeskrivligt fula blåa glasögon liknade mina nya svarta. Jag lovar, det fanns INGEN likhet att finna där. Haha. Tja sen blev man lite uppvaktad i Paris ;) Tullmannen undrade om det var "Idas" första besök i La France. "Ida" sa då att hon bara var på genomresa. Detta tyckte han var mycket synd och sa att hela franska folket skulle vänta på min återkomst ;P
Jätteskönt att vara hemma och sova i egen säng, och duscha med ordentligt vattentryck såklart , men jag känner mig halv. Känner mig tom. För mitt hjärta det är ju kvar på andra sidan Atlanten.
2 kommentarer:
Ja, var är det med vattnet over there. Man får ju kämpa hårt med takduschen för o bli blöt på hela kroppen:-) välkommen hem! /gammelsyrran
Haha jag veet! Men på hotellet i Chicago var det ett jäkla tryck! Nästan som hemma ;)
Skicka en kommentar