Svalansliv

Snorig unge ca 3 år sätter sig mittemot mig på vagnen. Ungens mamma sätter sig bredvid mig, djupt försjunken i sin Metro. Barnet som vi kan kalla Jakob, för det var det han hette, påkallar mammans uppmärksamhet, han tycker något är intressant där ute och vill att mamman ska titta också.

Men nädå, mamman räcker honom en påse med riskakor istället och är själv extremt försjunken i Metros artiklar. Ajaj tänkte jag det där kommer leda till ett matmissbrukande barn. Men jaja inte mitt problem. Ungen tar alla 4 riskakor och räcker den tomma påsen till mamman.

"Nej Jakob bara en får du ta" säger mamman och sneglar lätt upp från tidningen.
"Tjå tjå" ropar Jakob och ger bara tillbaka två av kakorna.
"Men du får bara en, men okej ta två då" Säger mamman i ett och samma andetag.

Ungen sitter då och grisar, och smaskar och smular och har sig med dessa TVÅ riskakor. Morsan sitter och läser sin tidning. Ungen ställer sig upp, rycker till lite eftersom vagnen ju inte rör sig smidigt alla gånger. Mamman ignorerar. Ungen gör då ett flyktförsök ut mot gången, misslyckas dock och ramlar ner på mina fötter. DÅ tycker mamman att hon läst klart. Muttrar nåt om att
"Så får du inte göra Jakob", och sen kliver de av för det var tydligen deras hållplats nu.

Men vad i hela h-vete! Ta hand om ditt barn kvinna! Hade ju kunnat hända vadsomhelst! Är det når jag ogillar mer än snoriga ouppfostrade barn så är det deras föräldrar! Skaffa inte barn om du inte tänker uppfostra och ta hand om dem! Nu kan ju hon kanske ha haft en dålig morgon och ville unna sig lite Metro på väg till dagis/jobb, men hennes jobb som mamma finns ju alltid där. Vilken nöt du är hade jag lust att säga. Men det gjorde jag inte för jag hann inte innan hon tog ungen under armen och stack. Hrfhm!