Kom nyligen hem från en stängning på jobbet. Hade en helt underbar människa med mig hela kvällen. Duktigare och roligare får man leta efter =) Imorgon är jag ledig men ska till optikern (galet gamla och trasiga linser...) samt till jobbet för ett möte med chefen...Så imorgon är en viktig dag för mig. Hoppas på att jag har modet att få ut allt det jag vill säga. Modet att lämna tryggheten bakom mig. Att stanna är fegt, att lämna är modigt. Eller är det tvärtom?
Vet att den dagen jag stämplar ut för att inte komma tillbaka igen kommer vara tuff. Oavsett när den kommer. McD har betytt så otroligt mycket för mig. Det var där jag blev vuxen på riktigt och det var där jag lärde mig att livet inte alltid är så lätt. Och så var det ju där jag träffade min kärlek såklart. Men det är också det ställe som skapat ångest och gett mig sömnlösa nätter. Minns de gånger jag suttit på kontoret och bara låtit tårarna falla för att det varit så tungt...Och nu är mina vapendragare A, M och inte minst T borta. De har gått vidare alla tre och jag skulle inte kunna vara stoltare. Men vem räddar mig nu?
3 kommentarer:
Du behöver ingen som räddar dig syster, det klarar du bra själv :) Tycker att du är modig som tänker lämna allt det där bakom dig nu *stolt*
Lycka till med motet med chefen..You go sista'!! Tanker pa dig :) Miss you !!! Langtar till dec (typ sjukt mycket)..:D
Manga kramar fran mig, hubby och hundarna.
Tack för stödet sistas! Nu är det gjort, tre veckor kvar sen ska jag pröva mina vingar=)
Skicka en kommentar